Ingenjören

Sveriges Ingenjörers medlemstidning
Updated: 20 hours 54 min ago

Föräldraledigt borde ses som kompetensutveckling

Fri, 12/08/2017 - 11:34

Föräldraledigt borde inte behöva ses som ett problem för arbetsgivare. Det var en av slutsatserna på TCO:s seminarium Pappa kom hem, som hölls i går i Stockholm. Det borde till och med kunna ses som vidareutbildning i de allt viktigare mjuka frågorna.

Män och kvinnor har helt olika förväntningar på sig när de blir föräldrar. Män anses duktiga om de tar ut 6 månaders föräldraledighet. Kvinnor som tar 6 månader betraktas däremot nästan som om de överger sina barn. Vilka normer styr de åsikterna, och vad kan man göra för att ändra på det? Det var temat på TCO:s seminarium Pappa kom hem i går.

Författaren Therese Albrechtson inledde med att prata om sin nya bok i vilken hon berättar om egna och andra kändiskvinnors erfarenheter av att vara småbarnsmamma. När de började jobba under småbarnsåren fick de snart höra att de var dåliga mammor. En kvinna, en programledare i tv, säger i boken att hon blev anmäld till socialen av personer som ansåg att hon var så mycket i tv att hon knappast kunde ta hand om sina barn.

Även i det jämställda Sverige är kvinnor hemma mycket mer än männen under småbarnsåren. Det gäller särskilt efter andra barnet, då många kvinnor går ner i arbetstid, något som ytterst få män gör. Det leder till att kvinnorna blir mer sjuka, att de får sämre karriärmöjligheter och så småningom sämre pension.

Jens Karberg, verksamhetsutvecklare på organisationen Män, poängterade att även män vinner på att vara mer jämställda. Män tar bara ut cirka 27 procent av föräldraledigheten, men de står för 85 procent av allt våld i samhället och 72 procent av alla självmord.

Han beskrev det som negativt för hela samhället att männen inte tar ansvar, och att beteendet i stor utsträckning styrs av normer. Han nämnde en undersökning som gjorts av tidningen Kamratposten som frågat barn vem de i första hand vänder sig till när de mår dåligt. 40 procent av barnen svarade mamma. Därefter kom kompisar och andra personer. Först på femte plats kom pappa, med endast 5 procent av svaren.

– Men det står inte helt stilla, sade han. 1974 tog männen inte ut någon ledighet alls.

Han slog ett slag för pappagrupper, där nyblivna pappor träffas och pratar, precis som nyblivna mammor brukar göra.

– Män har ett högre riskbeteende, och har generellt sämre hälsa än kvinnor, sade han. Men för män som är hemma med barnen i 3-6 månader minskar riskbeteendet. Och barn till jämställda föräldrar blir också mer jämställda.

Veronica Magnusson, ordförande för Vision, kunde se att alla uttalar sig positivt om jämställdhet, men tyckte sig ändå se att de olika hjulspåren för män och kvinnor finns kvar.

– Vision har tecknat ett föräldrapenningtillägg, så att föräldrar får 90 procent i stället för 80 i några månader. Då förlorar familjen mindre pengar, sade hon.

Men hon önskade också att arbetsgivare skulle kunna försöka hitta andra lösningar till småbarnsföräldrar än att gå ned till deltid.

Tove Dahlgren, utbildningsansvarig för Allbright, en stiftelse som verkar för jämställdhet i näringslivet, sade att kvinnor i familjebildande ålder fortfarande ses som riskmoment av många arbetsgivare, medan män i samma ålder i stället kan ha svårt att ta ut ledighet. Cheferna tar för givet att de ska jobba och arbetskamraterna skämtar om dem.

Efter diskussionen publiken några frågor. En fråga handlade om hur man ska få fler styrelser att tänka mer jämlikt kring föräldraledighet. Tove Dahlgren hänvisade till studier som visar på att ökad jämställdhet också leder till ökad lönsamhet.

En annan fråga var om inte föräldraskap kan ses som träning i mjuka frågor, en typ av kompetensutvecklng som borde bli allt viktigare i takt med digitaliseringen.

På den frågan svarade alla i panelen ett klart och tydligt ja.

– Flera studier visar just det, sade Jens Karberg, att föräldraledighet är ett bra sätt för män att lära sig mer om de mjuka frågorna.

Sture Henckel

Kan Industriavtalet räddas om fler parter går med?

Thu, 12/07/2017 - 09:37

Vad krävs för att Industriavtalet ska överleva i framtiden? Kan en lösning vara att fler parter ingår i samarbetet. Det är en dörr som Unionens förbundsordförande Martin Linder gläntade på häromdagen.

Industriavtalet har hyllats för att ha klarat att leverera reallöneökningar under 20 år men få tror att framgångssagan kan fortsätta. Om avtalet även i framtiden ska vara grundbulten på svensk arbetsmarknad kan det krävas att det på något vis förändras, eller moderniseras som parterna hellre säger. Frågan är i så fall hur det ska gå till. Vilka förändringar är nödvändiga för att Industriavtalet ska få den legitimitet som det har haft under 20 år?

På ett seminarium som arrangerades av Facken inom industrin diskuterades Industriavtalets framtid av inbjudna fackförbund och experter. Det fanns en rörande enighet om att avtalet har varit framgångsrikt men det sakandes inte kritik, både självkritik från parterna bakom avtalet och från dem som står utanför.

Linda Palemtzhofer, vice ordförande för Handelsanställdas förbund, påpekade att de löneökningar som Medlingsinstitutet sammanställer varje år har ett mörkertal. Trots att parterna inom industrin sätter ett märke för löneökningarna på hela arbetsmarknaden växer en klyfta mellan olika avtalsområden. Det beror att de allmänna villkoren skiljer sig allt mer mellan avtalsområden och därmed får allt större betydelse.

–Parterna inom industrin har enats om avsättningar till avtalspension, arbetstidsförkortningar och andra förmåner som förbunden utanför industrisamarbetet inte lyckas nå i förhandlingarna, sa Linda Palemtzhofer.

Balansen mellan industri och tjänstesektor har förändrats och fler branscher än industrin är utsatta för konkurrens från andra länder. Linda Palemtzhofer påpekade att e-handeln utsätter handeln i Sveriges för hård konkurrens.

Det största arbetskraftsbristen finns i dag inom offentlig sektor och det är en av flera invändningar mot att industrin även fortsättningsvis ska sätta märket för löneökningarna på hela arbetsmarknaden.

Martin Linder, förbundsordförande för Unionen, gjorde en försiktig invit till fler parter.

–Vi har en stor öppenhet för att fler han bli en del av Industriavtalet men det innebär också att man måste dela de grundläggande värderingarna. Det handlar till exempel om att ställa upp på grundläggande principer som att stärka kollektivavtalens ställning. Det är en av knäckfrågorna, sa Martin Linder.

Claes Stråth, tidigare generaldirektör för Medlingsinstitutet, var mer tveksam till att bredda kretsen kring Industriavtalet.

–Martin Linder tar upp möjligheten att öppna upp samarbetet för fler parter. Jag tror inte att kön är så lång. Att ingå som part i Industriavtalet är förknippat med en lång rad kompromisser och det är nog lättare att titta på och sedan agera efter de förutsättningar som finns inom olika avtalsområden, sa Claes Stråth. Liksom flera andra påpekade han att alltför stor fokus ligger på löneökningarna medan de allmänna villkoren har fått större betydelse och allt tydligare blivit en vattendelare.

Kommunal tillhör de förbund som vill se ett Industriavtal med mer svängrum och Torbjörn Dalin, ekonom på Kommunals utredningsinstitut, vill gärna se att man kombinerar avtalet med mer flexibilitet.

–Vi måste kräppa upp tvångströjan, sa Torbjörn Dalin. Hans uppfattning är att Industriavtalet dessutom handlar om två märken, inte ett.

–När märket sätts av parterna finns det också höjd för löneglidning. Visst har löneglidningen blivit mindre på senare år men någon nivå av löneglidning uppstår alltid och det finns givetvis med i beräkningarna. Accepterar arbetsgivarna två procent finns det egentligen ett utrymme på kanske tre procent, sa Torbjörn Dalin.

Han tycker att det kan finnas anledning att snegla på Danmark där man utvärderar löneglidningen i privat sektor och i efterhand kompenserar de anställda i offentlig sektor.

Lars Calmfors, professor emeritus i ekonomi och ordförande i Arbetsmarknadsekonomiska rådet, har tidigare ifrågasatt rimligheten i att industrin sätter märket på arbetsmarknaden. Han ser två problem med att industrimärket på senare år varit lågt. Dels blir inflationen för låg, dels behöver löneökningarna öka mer i sektorer som har större brist på arbetskraft, framför allt den offentliga sektorn.

–Jag kan som ekonom se ett behov av att löneökningarna hamnar på en högre nivå än de har gjort. Det känns ovanligt för en ekonom att säga. Vi måste ha en märkessättning som tar hänsyn till andra krafter än industrin. Om industrin kan lösa den uppgiften själv eller om fler parter bör ingå i Industriavtalet har jag ingen uppfattning om, sa Lars Calmfors.

Han menar därför att det behövs en konstruktiv diskussion om hur avtalet måste förändras för att inte haverera. Och det är något som parterna till varje pris vill undvika.

Vad är Industriavtalet?

Industriavtalet är ett samarbetsavtal om industriell utveckling och lönebildning mellan Facken inom industrin (Sveriges Ingenjörer, Unionen, GS, IF Metall och Svenska Livs-medelsarbetareförbundet) och arbetsgivar-organisationer inom industrin. Industriavtalet slöts 1997 och reviderades 2011.

Både Unionen och IF Metall menar att ett av de största hoten mot Industriavtalet kommer från politikerna.

–Vi som är bärare av Industriavtalet har ett stort ansvar, vi måste försöka att lösa även de svåra problemen och vara öppna och lyhörda för den kritik som finns. Politikerna ska vi hålla på en armlängds avstånd, sa IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Sex LO-förbund, de så kallade 6F-facken (Byggnads, Elektrikerna, Fastighetsanställdas Förbund, Målarna och Seko) har under hösten inlett en utredning om vad som krävs för att Industriavtalet ska överleva i framtiden, fortsätta att leverera reallöneökningar men också komma tillrätta med frågor som avtalet inte har lyckats lösa. Man pratar om en ny lönebildningsmodell. Utredningen leds av Valle Karlsson, förbundsordförande för fackförbundet Seko.

Karin Virgin

Dålig rekrytering kan skada företaget

Wed, 12/06/2017 - 13:42

Många som söker jobb känner att de får ett dåligt bemötande. Så dåligt att de senare inte vill ha med företaget att göra. En undersökning gjord av rekryteringsbyrån Wise Professionals visar att många svenska företag behöver förbättra sina rekryteringsprocesser.

Allt fler arbetssökande tycker att de blir dåligt bemötta när de söker jobb. De som inte kommer till intervju får automatiska svar eller inga svar alls, och de som intervjuas upplever att de utsätts för en ensidig granskning snarare än en givande diskussion kring arbetsuppgifter.

Enligt en undersökning, genomförd av YouGov för rekryteringsbolaget Wise Professionals räkning, skulle bara en fjärdedel av alla som söker jobb över huvud taget rekommendera sina vänner att söka jobb på samma företag. Undersökningen är den andra sedan 2014 och siffrorna pekar neråt. Fler arbetssökande är missnöjda med bemötandet i dag än för tre år sedan.

Foto: Fotograf Pernilla P.

Ingrid Höög är vd på Wise Professionals. Enligt henne handlar det till stor del om hur företagen ser på rekrytering. I den engelskspråkiga världen har begreppet candidate experience, på svenska kandidatupplevelsen, redan blivit ett vedertaget begrepp som kopplas till ekonomi och affärspåverkan.

– Man måste se de arbetssökande som en målgrupp i dag, säger hon. Alltför ofta ser man dem bara som arbetssökande, men tänker inte på dem som individer som kan ha olika funktioner gentemot företaget. Även om de inte får jobbet kan de bli kunder eller samarbetspartners, eller så kallade ambassadörer som pratar väl om företaget.

Företagen är också för kortsiktiga. När det gäller kunder jobbar man med att skapa långsiktiga relationer, men i rekryteringen tänker man bara på det ögonblickliga behovet. Men en arbetssökande kan mycket väl bli aktuell för anställning i ett senare skede.

Tre tumregler

Ingrid Höög på Wise Professionals poängterar tre viktiga faktorer för rekryteringsarbetet.

  1. Erkänn de arbetssökande som en viktig målgrupp.
  2. Avsätt resurser och kompetens för att kunna ge ett bra bemötande. Någon på företaget måste ha ansvar för frågan.
  3. Lyft frågan till ledningsnivå. Rekrytering bör ses som en strategisk fråga för hela företagets affär.

Ingrid Höög tror att den begränsade synen på rekrytering kan bero på att kompetensen inom företag i regel är uppdelad. Kunskap om marknadsföring och konsumentbeteende finns på just marknads- och försäljningsavdelningen, men inte på HR-avdelningen. Men den metodik som företagen tillämpar inom marknadsföring kan man också använda inom rekrytering.

– Att söka jobb är dessutom mycket mer emotionellt än att köpa en produkt eller tjänst, säger Ingrid Höög. Man har ansträngt sig och försökt att visa vad man kan. Det handlar om identitet, och den som inte får något svar alls kan lätt känna sig illa behandlad.

Hon pekar också på en trend i dag: att de spontana ansökningarna ökar, på grund av tillgängligheten på Internet. De som söker är ofta pålästa om företaget, och medan många är vana vid snabb återkoppling via mejl från kundsupport och så vidare, framstår automatiska eller uteblivna svar från arbetsgivare som respektlöst.

Samtidigt finns det en konkurrens kring kompetensen hos de arbetssökande. I många rekryteringar värderar den arbetssökande företaget lika mycket som företaget värderar den arbetssökande.

– Det är mer jämbördigt i dag, säger Ingrid Höög.

Den som intervjuar en kandidat till ett jobb måste tänka på att man också representerar företaget. Dessutom kan en intervjuare få fram mycket kunskap ur en bra jobbintervju. Öppna frågor och en lyssnande attityd kan ge information om den sökandes värderingar och resonemang, hur han eller hon har jobbat tidigare och även hur det fungerar på andra arbetsplatser.

– En värdering blir det alltid, men det ska inte vara ett förhör där den sökande rättar in sig i ledet och svarar, säger Ingrid Höög.

Sture Henckel

Utländska experter vill lära sig svenska

Tue, 12/05/2017 - 10:17

Behovet av specialister har ökat arbetskraftsinvandringen till Sverige. Företaget Swedish for Professionals har specialiserat sig på kurser i svenska och bland arbetsgivarna är intresset är stort.

Pamela Vicelja är civilingenjör från Chile och kom till Sverige för 11 år sedan för att plugga en master på KTH. Sedan 2011 jobbar hon på Vattenfall men att lära sig svenska riktigt bra har hon inte hunnit med. Det kräver både tid och ork som hon inte har haft.
Pamela läste datavetenskap i Chile och hennes master på KTH var inriktad mot engineering and management of information systems. På Vattenfall började hon först som trainee och fick sedan en tjänst på IT-avdelningen. Där var det inget större problem att inte kunna prata svenska. Flera kolleger kom från andra länder och det var engelska som var arbetsspråket.

För tre år sedan bytte Pamela tjänst och började arbeta med distribution. Då blev det mer nödvändigt att kunna prata svenska och hon anmälde sig till en kurs i svenska. Men det var inte den första. Tidigare har hon läst en kurs för nybörjare på KTH och till högsta nivån på SFI.

Pamela Vicelja

–Problemet med alla de här kurserna var att de gick på kvällstid och det är svårt att koncentrera sig när man är trött efter en lång och intensiv arbetsdag. När man inte riktigt orkar gör man inte så stora framsteg, säger hon.

För ett år sedan bytte Pamela ännu en gång jobb inom Vattenfall och hamnade på den tjänst som hon har idag, som agil coach/scrum master på Consumer sales Nordic. Scrum uppfanns under 1990-talet och är idag en etablerad metod för systemutveckling. Pamelas uppgift som scrum master är att se till att projektgrupperna arbetar enligt processen.

I projektgrupperna pratar de flesta i första hand svenska. Mötena hålls på svenska och skriftlig dokumentation och information är på svenska. Pamela kände sig fortfarande inte bekväm med att prata svenska och nu blev det nödvändigt att höja sig en nivå.

–Jag har länge förstått svenska ganska bra men jag drar mig för att prata. Jag tror att jag är för mycket perfektionist. Om jag inte vet exakt hur jag ska säga det på svenska avstår jag hellre och pratar engelska.

Pamela träffade en kollega på Vattenfall som också kommit till Sverige på senare år. Han hade fått möjlighet att går en kurs med företaget Swedish for Professionals och Pamela blev nyfiken. Hon fick utbildningen beviljad av sin chef och i januari, för snart ett år sedan, började hon en kurs tillsammans med en annan anställd som kommer från Turkiet. Det är en lektion i veckan på 1,5 timme och läraren som kallas språkcoach kommer till Vattenfall.

–Det är så mycket effektivare att läsa en språkkurs på arbetstid. Jag är piggare och då lär jag mig mer. Jag är jättenöjd efter de här två terminerna och jag hoppas få fortsätta efter jul.

Pamela säger att hon för första gången faktiskt ser fram emot lektionerna.

–Undervisningen är mer kopplad till vad som händer i Sverige just nu. Vi tar upp frågor som pågår i samhällsdebatten och vi kan själva ta upp uttryck som vi har hört och inte riktigt förstått. Det finns också många ord i energibranschen som vi inte hade lärt oss tidigare, som stolpe, vindstilla och elavbrott, säger Pamela och skrattar.

Varje år kommer tusentals arbetskraftsinvandrare till Sverige från länder utanför EU. Många är liksom Pamela Vicelja ingenjörer.  För företagen innebär arbetskraftsinvandringen möjligheter att växa och att skapa nya och bredare kontakter utomlands. Vissa företag och branscher är helt beroende av denna invandring för att lyckas.

Varje månad går Sveriges Ingenjörer igenom och yttrar sig över hundratals ansökningar från utländska ingenjörer som vill arbeta i Sverige. Yttrandena görs på begäran av Migrationsverket och det sker för att säkerställa att anställningsvillkoren är i enlighet med kollektivavtal eller motsvarande, som anges i utlänningslagen.

På utbildningsföretaget Swedish for Professionals märker man tydligt den stora arbetskraftsinvandringen. Företaget startade med en språkcoach för tre år sedan och i dag har man över 70 anställda coacher och erbjuder kurser i en dryg handfull städer.

Sandra Sjölander

–Ingenjörerna var från början inte en av de största yrkesgrupperna men börjar bli det nu. Vi har sett att behovet av undervisning i svenska för ingenjörer har ökat markant det senaste halvåret, säger Sandra Sjölander, vd för Swedish for Professionals.

Den största ökningen finns inom samhällsbyggnad och där handlar det om både ingenjörer och andra yrkesgrupper. Även byggnadsarbetare från andra länder behöver kunna svenska. Där är det en säkerhetsfråga eftersom språkbrister leder till missförstånd som kan leda till olyckor.

–Inom IT-området är behovet också stort men det har det varit under en längre tid. Där finns det ofta ett större behov av att lära sig affärssvenska generellt. Många bolag inom spelindustrin med anställda inom programmering och design är också i behov av kurserna. De är ett sätt rör arbetsgivarna att attrahera talanger, säger Sandra Sjölander.

Uppdragsgivarna är företag som vill att deras anställda lär sig svenska men bakgrunden till behovet varierar. Alla behöver inte kunna prata svenska på jobbet men språket är viktigt för att också klara livet utanför.

Även om Sverige har blivit mer globalt och de flesta svenskar pratar bra engelska är samhället inte så anpassat för dem som inte förstår svenska. Vi har få skyltar på engelska och det är ganska svårt att hantera sin vardag om man inte kan svenska.

Läs mer

Läs mer om Swedish for Professionals.

–För arbetsgivarna är det en stor kostnad att rekrytera och introducera anställda och därför är det viktigt att de utländska medarbetarna ska trivas och stanna kvar. En del arbetsgivare erbjuder också kurser för medföljande partners genom oss. Kan du inte språket blir många saker i vardagen väldigt svåra, som att delta på föräldramöten i sina barns skolor eller förskolor eller att lära känna nya vänner säger Sandra Sjölander.

Swedish for Professionals håller också i kulturella workshops som handlar om svensk kultur- och affärskultur, hur den har formats och vad som kan vara viktigt för medarbetare att tänka på eller förstå när de arbetar med svenska kollegor eller en svensk chef. Det kan handla om koncensus, hierarkier eller annan interaktion på arbetsplatsen. Dessutom arrangerar man särskilda utbildningar för chefer med fokus på den svenska kulturen i jämförelse med kulturen i andra länder.

Språkkurserna arrangeras i stort sett alltid på företagen och grupperna är oftast små med max fem deltagare.

–Det är viktigt för att skapa ett bra klimat i gruppen. Man måste våga prata svenska och våga säga fel för att kunna lära sig. Just det kan vara svårt för många som kommer hit som experter. De är toppresterare och så kommer de till en kurs där de måste börja om från början, säger Sandra Sjölander.

Man har också utvecklat flera digitala läromedel som kursdeltagarna kan öva på själva och om några veckor lanseras appen En or ett. Just nu arbetar också ett spelutvecklarteam med att ta fram ytterligare en spelifierad lösning för Swedish for Professionals.

–Forskningen visar att spelifiering bidrar till bättre inlärningsprocesser. När man spelar är man inte passiv utan är mer aktiv och proaktiv i sitt lärande. Man belönas också för sitt lärande vilket motiverar och leder till att man anstränger sig mer för att ta sig till nästa nivå- inlärningen sker på så vis ofta omedvetet. Först och främst är spelet inriktat på att ta sig från nybörjarnivå och ett kliv uppåt, säger Sandra Sjölander.

Behovet av utbildning i svenska är ett växande affärsområde men många individer och arbetsgivare tycker att de kurser som erbjuds har för låg studietakt.

–Jag besökte ett företag förra veckan som har anställt utländska ingenjörer och vill erbjuda dem utbildning i svenska. Företaget berättade att det här är fantastiska ingenjörer som i dag hindras i sin utveckling för att de inte kan svenska. De kan inte hålla i projektmöten och det är svårt för dem att ha kontakt med en del kunder. Nu vill man att utbildningen kommer igång genast, helst igår för att de ska kunna ta tillvara medarbetarnas fulla potential.

Pamela Vicelja på Vattenfall tycker att hennes svenska har utvecklats mycket under året och nu kan hon delta i möten som pågår i flera timmar som hålls helt på svenska.

–Jag skulle nog säga att jag förstår 95 procent av vad som sägs. Nu måste jag bara våga prata mer svenska, säger hon.

Karin Virgin

Regeringen återtar förslag om högskolan

Mon, 12/04/2017 - 15:06

Regeringen backar om förslaget om att tvinga högskolorna att satsa på att få fler studenter att ta sig igenom hela sina högskoleutbildningar.

I somras föreslog regeringen att högskolorna skulle tvingas till flera aktiva insatser för att få studenter att fullfölja sina studier. Regeringen ville stärka lagen mot snedrekrytering genom så kallat breddat deltagande. Tanken var att högskolorna skulle se till att studenter som kom in på sina utbildningar också slutförde dem.

Kritiken lät dock inte vänta på sig. Även om remissinstanserna, bland andra flera universitet och fackliga organisationer, var överens om att det vore bra om fler studenter tog sig igenom sina utbildningar, var det många som tyckte illa om regeringens förslag.

Tidigare artiklar

Läs ingenjörens tidigare artiklar i ämnet: Nya krav på högskolan oroar Saco och Regeringen svarar på kritik om lagändring.

Reformen skulle genomföras utan finansiering. Enligt regeringen var ändringen i mycket en anpassning till hur många universitet redan arbetade. Men många lärosäten blev oroliga för att de skulle bli tvungna att skära ner på andra viktiga verksamheter. Oron blev stor att förslaget faktiskt skulle sänka kvaliteten på utbildningarna. Även på Saco var man kritiska och ifrågasatte tidpunkten för förslaget, mitt emellan två viktiga utredningar om högskolan, den ena om högskolans antagningsmodell och den andra om hur kvaliteten i högskolan ska stärkas.

Nu meddelar regeringen att man lyssnar på kritiken. Förslaget om breddat deltagande tas tillbaka. Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, säger att hon förstår kritiken, att förslagen har kommit i fel ordning.

– Vi behöver först se över resurstilldelningssystemet och därefter kan vi förstärka arbetet med det breddade deltagandet, sade hon till Sveriges Radio.

Nästa vår kommer nya förslag på reformer för hur personer från studieovana miljöer ska hitta till högskolan.

Sture Henckel

Kvinnor i byggbranschen berättar om trakasserier

Fri, 12/01/2017 - 07:04

Metoo-vågen rullar vidare. Nu har också kvinnor i byggbranschen samlats till ett upprop under #sistaspikenikistan.
–Med en tystnadskultur riskerar vi att många kvinnor väljer bort byggbranschen och det är olyckligt för en bransch med stora rekryteringsbehov som vill locka fler kvinnor, säger Ulrika Lindstrand, förbundsordförande för Sveriges Ingenjörer.

Med 4627 underskrifter och omkring 200 vittnesmål har nu kvinnor i byggbranschen delat med sig av sina berättelser om sexuella trakasserier på jobbet. ”Vi är trötta på att inte bli tagna på allvar, vi är trötta på att bli tystade. Det är dags att sätta #sistaspikenikistan” skriver byggkvinnorna.

Men allt handlar inte om sexuellt ofredande och övergrepp. Man menar att det både är den öppna machokulturen och den mindre synliga maktstrukturen som måste brytas.

Under torsdagen deltog Sveriges Ingenjörers förbundsordförande Ulrika Lindstrand på ett möte hos bostadsminister Peter Eriksson där hela branschen var samlad. Snickaren Emmelie Renlund och arkitekten Kajsa Winge som samlat in underskrifter och vittnesmål till uppropet #sistaspikenikistan läste upp några av vittnesmålen.

Ulrika Lindstrand

–Det var ett bra och viktigt möte med både byggbolag, underleverantörer, installatörer, arbetsgivarorganisationer och fackförbund. Alla deltagare fick möjlighet att berätta hur de arbetar för att motverka machokultur och främja jämställdhet, säger Ulrika Lindstrand.

Mötet avslutades med att alla undertecknade en tydlig avsiktsförklaring. ”Vi kommer att ta vårt ansvar för att agera så att ingen människa utsätts för kränkningar eller övergrepp inom byggbranschen”.

Själv reagerar Ulrika Lindstrand på samma sätt som på tidigare upprop, inte minst på #Teknisktfel som kom från kvinnor i teknikbranschen för snart två veckor sedan.

–Jag blir både ledsen, förbannad och bestört över att det fortfarande finns den här typen av beteenden. Självklart ska alla kunna känna sig trygga på sin arbetsplats. Med en tystnadskultur i byggbranschen riskerar vi att många kvinnor väljer bort branschen och det är olyckligt för en bransch som har stora rekryteringsbehov och som vill locka fler kvinnor. Jag tror dessutom att den här kulturen avskräcker många män, säger Ulrika Lindstrand.

Många chefer i byggbranschen är ingenjörer och en hel del är medlemmar i Sveriges Ingenjörer. Hur ser du på deras roll och ansvar?

–Ska man hårddra det är det arbetsgivarna som har ansvaret för att cheferna har den kompetens som krävs för att kunna ta ansvar för arbetsmiljön och hantera frågor kring diskriminering och kränkningar. Som fackförbund utbildar vi våra förtroendevalda på arbetsplatserna i arbetsmiljö och diskriminering. Utbildningarna har vi haft länge men nu tror jag att vi måste ha mer fokus även på mjukare frågorna. Vi kommer också att hålla seminarier för våra medlemmar och chefsmedlemmar.

Av vittnesmålen i uppropen framgår det att många utsatta kvinnor ogärna vänder sig till sitt eget företag utan hellre kontaktar en tredje part.

–Här ser jag att våra förtroendevalda redan i dag är, men i framtiden ännu tydligare blir, ett viktigt stöd både för yrkesverksamma och studenter som råkar ut för trakasserier, kränkningar och övergrepp. Alla tänker kanske inte på att fackförbunden har den här kompetensen men vi måste också fokusera mer på det här uppdraget på våra fackliga utbildningar.

Ulrika Lindstrand vill också stärka det partsgemensamma arbetet på området som redan pågår och här skulle en lagändring underlätta arbetet menar hon.

–Vi ser gärna att diskrimineringslagen blir semidispositiv, vilket den inte är i dag. Det innebär att parterna, det vill säga fack och arbetsgivare, inte kan sluta avtal som ersätter delar av lagen. En sådan förändring är nödvändig om avtalen ska bli den nyckel till ett framgångsrikt jämställdhetsarbete som vi hoppas på.

Magasinet Ingenjören gjorde våren 2015 ett reportage om machokulturen i byggbranschen och intervjuade flera kvinnliga ingenjörer. Läs reportaget här: Branschen gör upp med machokulturen

En som medverkade där var Maria Paavola som då pluggade till byggnadsingenjör på Uppsala universitet. Hon började efter sin examen senare samma år jobba på Skanska som arbetsledare man valde att säga upp sig efter ett halvår. Efter en tid på Scania där hon trivdes väldigt bra är hon nu tillbaka i byggbranschen som konsult.

Maria Paavola. Foto: Anders Johansson.

–Byggbranschen är på flera sätt annorlunda är exempelvis industrin. Det är en projektbaserad organisation med ständigt nya medarbetare och det gör det lätt att dölja problem. Bolagen jobbar säkert jättemycket med värderingsfrågor men man når inte ut till hela verksamheten, säger Maria Paavola.

Hon ser en hel del möjliga lösningar för att branschen ska bli mer jämställd och motverka den tystnadskultur som finns idag.

–Dels tror jag att det krävs fler förebilder för kvinnor. Jag läste senast i dag att andelen kvinnor stadigt ökar i branschen och det är positivt men de måste också in i styrelser och ledningsgrupper. Det är först då som företagen blir jämställda på riktigt. Dels krävs det fler goda exempel från både individer och företag som har lyckats. Att tydligare kunna koppla jämställdhet till lönsamhet skulle kunna få riktigt positiva effekter.

Maria tror att mentorskap för kvinnor kan vara ett bra stöd för att våga ta nästa steg och kliva på chefsjobb eller tacka ja till en plats i ledning eller styrelse. Hon påpekar också vikten av att underlätta för familjeliv och att göra det möjligt att kunna kombinera karriär och barn i byggbranschen. Arbetet på byggena startar tidigt men få dagis har öppet före klockan 6 på morgonen. Maria tror att det krävs en större flexibilitet.

Tidigare i höstas startade Maria Paavola Facebookgruppen Teknikkvinnor som har vuxit rekordsnabbt och i dag har över 17 500 medlemmar. Där diskuteras inte sällan frågor kring härskarteknik och machokultur. Det handlar om kvinnor som beskriver situationer på sina arbetsplatser och söker råd av andra som upplevt något liknande. Det tar i allmänhet inte många timmar förrän minst 50 kvinnor har delat med sig av sina erfarenheter.

–Vi skickade nyligen ut en enkät för att få feedback på vad medlemmarna uppskattar med gruppen och jag har hunnit tjuvkika på svaren. Det är överraskande tydligt att känslan av igenkänning är viktig. Många kvinnliga ingenjörer som är den enda kvinnan på sin arbetsplats eller i sin arbetsgrupp känner att något skaver. Tack vare Teknikkvinnor inser de plötsligt att det finns fler som känner och tänker som de gör.

En granskning av statistik kring hur aktiva medlemmarna är i gruppen visar att Teknikkvinnor inte är en grupp som man bara följer. 95 procent av medlemmarna är aktiva på något sätt
genom att gilla, dela, posta egna inlägg eller svara på andras.

–Vill man öka jämställdheten och förändra tystnadskulturen i byggbranschen eller vilken bransch som helst måste man först och främst börja göra något istället för att fundera över vad man vill göra. Det löser inga problem i världen. Ut och prova. Vad är det värsta som kan hända, säger Maria Paavola.

Karin Virgin

En stor delegation med arbetsgivare, fackförbund och arbetsgivarorganisationer besökte bostadsminister Peter Eriksson för att prata om uppropet #sistaspikenikistan

PostNord återbetalar missade pensioner

Thu, 11/30/2017 - 08:31

Efter ett larm om att vissa tidigare Postenanställda kan ha fått för lite i pension letar företaget nu bakåt i tiden för att hitta handlingar och ta kontakt med dem som kan vara berörda.

Anställda på PostNord som är mellan 62 och 65 år och slutar på egen begäran ska fylla i en särskild blankett. Om de tänker gå i pension ska de kryssa i en ruta med texten ”När anställningen upphör går jag i pension”.

I de fall där den anställde fyller i rutan, görs en slutbetalning av av den anställdes tjänstepensionen till SPV, Statens Pensionverk. Om rutan inte fylls i, förutsätter PostNord att personen inte går i pension ännu, och då får SPV inte heller in slutbetalningen. Men före 2012 fanns inte ens blanketten och ett okänt antal tidigare medarbetare på PostNord kan ha fått för lite pengar i pension.

Problemet upptäcktes för ett drygt år sedan (se artikel i Ingenjören.se) av Björn Nyström, före detta ordförande för Akademikerföreningen i Saco-Posten, som också har jobbat med pensioner. PostNords pensionsadministratör betalade ut cirka 16 000 kronor till honom när felet uppdagades, och har nu också börjat kontrollera bakåt i tiden vilka fler som kan ha drabbats.

Hittills har man bara hittat fyra personer där blanketten helt saknas. De ska kontaktas så att frågan kan redas ut. Trettio personer har lämnat rutan tom, men där blir det enligt PostNord ingen åtgärd, eftersom de förutsätts ha förstått situationen och låtit bli att sätta något kryss. Uppsägningshandlingar för ytterligare ett tjugotal personer som slutade mellan 2008 och 2011 ska letas fram. Även de personerna kan komma att kontaktas

I nästa etapp ska man undersöka berörda som slutat mellan 2003 och 2007. Det är ett arbete som ska påbörjas redan under 2017. Hur många av dem som kan ha fått för lite pension är fortfarande okänt. Frågan kan beröra anställda ända tillbaka till 1996. Vilka belopp det kan röra sig om är oklart. Personal på SPV jobbar med att beräkna dem.

Förhandlingar om ärendet mellan de inblandade facken och arbetsgivaren kom igång i november. Mats Rosén är avtalsområdesansvarig ombudsman på Sveriges Ingenjörer. Han tycker att det är bra att arbetet har kommit igång, och men han vill även att de nämnda trettio medarbetarna kontaktas.

– Det är angeläget att gå vidare även med de trettio personer som inte har fyllt i rätt ruta i formuläret. Man ska egentligen fylla i blanketten, men vissa anställda kan ha missat eller missförstått den detaljen. Även de bör kontaktas för att höra om syftet var att gå i pension.

Björn Nyström menar att det har handlat om bristande rutiner på företaget och vill därför skicka en uppmaning, inte bara till dem som jobbar på PostNord, utan till alla.

– Det är viktigt att kontrollera inbetalningarna till pensionen när man får papperen, och ställa sig frågan: ”Stämmer de här beloppen verkligen med den lön jag har?”

Sture Henckel

Island ansluter till nordiskt samarbete för ingenjörer

Wed, 11/29/2017 - 16:13

Den nordiska ingenjörsfamiljen har fått tillökning. I dag blev det klart att Island blir medlem i ANE, det nordiska ingenjörsförbundet.

Fackförbundet Verkfärdsorganisationen Islands. VFI, kommer från och med den 1 januari 2018 att bli medlem i det nordiska ingenjörsförbundet ANE (Association of Nordic Engineers). Den nordiska samarbetsorganisation som fyllde tio år i våras bevakar och driver nordiska ingenjörers intressen i internationella frågor och stärker samarbetet med de nordiska fackförbunden för ingenjörer (NITO i Norge, IDA i Danmark och Sveriges Ingenjörer).

–Islands medlemskap gör de nordiska ingenjörernas röst tydligare. ANE:s ambition är ju att tala för ingenjörernas roll i samhället ur ett nordiskt perspektiv vilket innebär både en röst för en väldigt framgångsrik och ovanlig ekonomisk/facklig modell (den nordiska) och för ett samhälle där vi ser att ingenjörerna kan bidra till många av de lösningar på samhällsproblem som vi behöver, säger Jenny Grenman, koordinator för ANE på Sveriges Ingenjörer.

Karin Virgin

Jämställda pensioner blir verklighet först om 150 år

Wed, 11/29/2017 - 10:33

Kvinnor tjänar i genomsnitt 12 procent mindre än män men när arbetslivet är slut ökar gapet. Kvinnor har i genomsnitt 25 procent lägre pension än män. För höginkomsttagare är pensionsgapet mellan könen ännu större. visar en ny studie.

Oavsett vilken sektor man har arbetat i har kvinnor lägre pensioner än män. Skillnaden mellan könen minskar men förändringen går långsamt.

Vad som egentligen ligger bakom pensionsgapet mellan könen analyseras i en ny rapport från Inspektionen för socialförsäkringen, Isf, som presenterades i veckan.

Pensionen består för de flesta av flera olika delar. Dessa är den allmänna pensionen, tjänstepension och privat pensionssparande. I det allmänna pensionssystemet finns också garantipension äldreförsörjningsstöd, efterlevandepension och bostadstillägg som ett komplement för att lyfta upp pensionärer som har lägst inkomst.

Den allmänna pensionen är den del av pensionskakan som genom sin konstruktion med tak för de som tjänar mest och stöd till de som tjänar minst den pension som jämnar ut inkomstskillnaderna mellan könen.

Det är främst tjänstepensionerna som har bidragit till de stora skillnaderna mellan kvinnors och mäns pensioner.

Gabriella Sjögren Lindquist

–Skillnaden mellan könen när det gäller tjänstepension skiljer sig också mycket beroende på vilken sektor man har arbetat i. Storleken på tjänstepensionen mellan män och kvinnor i landstinget visar stora skillnader, säger Gabriella Sjögren Lindquist, forskare och en av författarna till rapporten.

En kvinna i 67-årsåldern som har arbetat i landstinget har i genomsnitt en total pension på 18 000 kronor i månaden medan genomsnittet för en man i samma ålder som jobbat i landstinget är 27 000 kronor, alltså en skillnad på 9 000 kronor. Det är tjänstepensionen som utgör merparten av skillnaden.

Att pensionsgapet mellan könen skulle vara mindre bland höginkomsttagare är en stor missuppfattning. Där är skillnaden större än för genomsnittet. I den 90:de percentilen (de med högst pensioner) har kvinnorna 31 procent lägre pensioner än män. I genomsnitt har kvinnliga pensionärer 25 procent lägre pension än manliga pensionärer.

Anmärkningsvärt är att skillnaderna i pension mellan könen är betydligt större än löneskillnaderna.

–Medlingsinstitutet visar att löneskillnaden mellan män och kvinnor är 12 procent. 1994 var skillnaden 16 procent i lön. Här är vi uppe på nivåer runt 30 procent, säger Gabriella Sjögren Lindquist.

Vad beror det på?
–När man tittar på lönestatistik räknar man ofta om deltidslöner till heltidslöner men vi vet att kvinnor ofta jobbar deltid. Om man istället tittar på inkomster över ett helt liv ser man att kvinnor har betydligt lägre livsinkomster än män. Pensioner bygger på inkomsterna hela arbetslivet och kvinnor jobbar mer deltid, är hemma med barn under fler dagar och är också sjukskrivna mer än män. Det är därför som kvinnor får lägre pensioner när vi har det pensionssystem som vi har i dag, säger hon.

Missgynnar pensionssystemet kvinnor?
–Skillnaden på pensionen kommer från arbetslivet. När kvinnor arbetar i yrken och på positioner med lägre löner och arbetar deltid i större utsträckning får man de här skillnaderna mellan män och kvinnor. Med det gamla ATP-systemet som baserades på de 15 bästa åren av 30 kom perioder av deltid och föräldraledighet inte att påverka pensionen lika mycket, säger Gabriella Sjögren Lindquist.

När rapporten presenterades på ett seminarium tidigare i veckan fick Martin Linder, förbundsordförande för Unionen och ordförande för PTK (26 fackförbund i privat sektor med 850 000 medlemmar) möjlighet att kommentera slutsatserna.

–Det väcker en hel del oro och jag är bekymrad över bilden att tjänstepensionerna är en del av det allmänna socialförsäkringssystemet. Inget kunde vara mer fel. , i vårt fall ITP, är kronjuvelen i våra kollektivavtal. De är oerhört avgörande för vilken framtida pension våra medlemmar får, sa Martin Linder.

Tjänstepensionsavtalet bygger på att de anställda avstår ett löneutrymme och blir per definition det som brukar kallas för uppskjuten lön.

–Jag blir bekymrad när jag då och då hör hur statliga företrädare vill lägga över ansvaret på arbetsmarknadens parter för att komma tillrätta med ett pensionssystem som inte levererar det man själv vill, sa Martin Linder.

Nivån på pensionen mellan könen utjämnas med det går långsamt. Forskarna har gjort avancerade beräkningar för dem som är födda mellan 1985 och 1990, alltså de som kommer att gå i pension mellan 2050 och 2055.

–På dessa 40 år kommer pensionsgapet mellan män och kvinnor enligt våra beräkningar ha minskat från 25 procent till 19 procent. Om jämställdheten fortsätter i den takt vi har i dag kommer vi att få helt jämställda pensioner om 150 år, säger Gabriella Sjögren Lindquist.

Karin Virgin

Vad är mötena till för?

Tue, 11/28/2017 - 08:24

De kan gå ut på att informera, förhandla eller besluta, men kan också vara ett sätt att bekräfta status, säger sociologen Malin Åkerström som forskar om möteskulturer.

Malin Åkerström, professor i sociologi vid Lunds universitet. Foto: Mikael Risedal/Pressbild

Mötena blir allt fler, säger sociologen Malin Åkerström. Det ordnas förmöten, planeringsmöten, gruppmöten, nätverksmöten, samordningsmöten, extramöten, arbetsplatsträffar och kickoffer. Alla har inte fokus på information, förhandling eller beslutsfattande. Mötena kan vara ett sätt att samlas som grupp eller bekräfta sin rangordning. Och den som går på flest möten är väl ändå viktigast. Eller?

Nej, även om vissa yrken kräver att du går på många möten, kan alltför många möten också leda till att man kommer för långt bort ifrån kärnverksamheten. Detta insåg Malin Åkerström när hon skulle utvärdera en ungdomsvårdsatsning, där ett trettiotal samordnare skulle ge ungdomar på glid stöd och hjälp.

Det började bra. Samordnarna möttes och tog upp konkreta frågor som rörde ungdomarna och kallade ungdomarna vid namn. Efterhand blev mötena allt fler och började allt mer kretsa kring administration. Samordnarnas förklaring var att det var ett sätt att säkra vårdkedjan. Men Malin Åkerström kunde konstatera att så inte var fallet.

– Kanske berodde den här utvecklingen på att mötesrummet var ett ställe samordnarna kände till, där de kunde visa upp sin kompetens. Det var ett rum som kändes tryggt, säger Malin Åkerström.

Malin Åkerström insåg att det fanns mer att undersöka kring möten och möteskulturer och har fortsatt på den banan. I dag studerar hon bland annat chefer vid olika myndigheter om deras inställning till sina möten, tillsammans med statsvetare Patrik Hall och sociologen Vesa Leppänen.

– Det är klart att det måste hållas möten, för att hålla ihop organisationen till exempel. Mötena fyller en funktion och det kan vara en ren social funktion, att vi ser varandra. Att bekräfta en fråga är också viktigt.

Även om det finns en kritik mot en överdriven möteskultur, så finns det också ett tryck att ha möten. Många mötesinitiativ kommer underifrån, säger Malin Åkerström.

Att jobbmötena blir fler kan enligt Malin Åkerström vara ett tecken på en demokratisering av arbetsplatserna.

– Många möten involverar många fler grupper i dag, för att vi som finns på arbetsplatsen ska vara representerade vid beslut. Allt som tas upp under ett möte är kanske inte relevant för just för mig och tidvis kan det kännas tråkigt att sitta med på ett möte, men det har delvis att göra med hur involverad du känner dig, och hur relevanta frågorna är för dig, säger Malin Åkerström.

Ania Obminska

Ingenjörerna vill ha ett mer jämställt arbetsliv

Mon, 11/27/2017 - 09:02

En manlig ingenjör tjänar i genomsnitt 1,8 miljoner kronor mer än en kvinnlig ingenjör under sitt yrkesliv.
–Vi ska bidra till att ändra på det. Chefer men också fackliga ledare måste ha modet att jobba för en förändring, sa Mikael Andersson i Sveriges Ingenjörers förbundsstyrelse när förbundets fullmäktige antog ett nytt jämställdhetsprogram.

I dag är bara var fjärde ingenjör kvinna och förändringen mot fler kvinnor i ingenjörsyrket går långsamt. Resan mot att tjejer sorteras bort eller väljer bort en framtid som ingenjör börjar tidigt och det är matematiken som är vattendelaren. Forskning visar att många flickor har dåligt självförtroende när det handlar om matematik. Här kan duktiga matematiklärare som är medvetna om problemet ge fickorna ett större självförtroende i matte.

–Vi behöver fler mattelärare med specialistkunskaper för att uppmuntra båda pojkar och flickor. Kommentarer som ”vad smart du är” istället för ”vad hårt du jobbar” kan göra skillnad, säger Mikael Andersson.

Praktisk undervisning som kopplar teorin med verkligheten med vardagsnära experiment har en positiv effekt för att få fler flickor intresserade av teknik och behovet av förebilder är också viktigt. If you can´t see it, you can´t be it.

Sveriges Ingenjörer vill se att regeringen ger universitet och högskolor ett tydligare uppdrag för att brygga över hindren för att flickor väljer tekniska utbildningar. Förbundet vill också se mer pengar till satsningar på samverkan mellan grundskola och högskola. Det kan handla om mentorprogram, läxhjälp eller att teknologer kan hjälpa till i undervisningen som extra stöd.

Lönegapet mellan kvinnliga och manliga ingenjörer är också ett problem och här visar lönestatistiken tydligt att gapet uppstår i samband med att kvinnorna blir föräldralediga. Sveriges Ingenjörer vill att kollektivavtalen uppmuntrar till ett jämnare uttag av föräldraledighet.

En del av löneskillnaden förklaras av att kvinnor i högre utsträckning arbetar deltid. Men alla fullmäktigledamöter kunde inte ställa sig bakom en tydlig målsättning att föräldralönen ska tas ut under två år för att minska deltidsarbetet. Här blev det debatt.

–Det skulle begränsa ingenjörernas möjligheter att kunna planera sin karriär. Jag har en sjuåring hemma och har nyligen avslutat ett intensivt men utmanande uppdrag som pågått i flera år. Nu har jag större möjlighet att arbeta deltid och nu vill och kan jag prioritera mer tid för min familj. Många ingenjörer med småbarn vill ha friheten att välja hur föräldraledigheten ska tas ut, sa Helene Åhsberg, ledamot i fullmäktige och anställd på Svensk Kärnbränslehantering.

Deltidsarbete och sämre löneutveckling påverkar också pensionen men här kan också kollektivavtalen vässas. Enligt flera avtal är arbetsgivarna inte tvungna att betala tjänstepensionspremier under föräldraledigheten. Nu vill Sveriges Ingenjörer att detta blir ett krav på arbetsgivarna.

Synen på kvotering till bolagsstyrelser finns också med i Sveriges Ingenjörers jämställdhetsprogram.

–Det är nödvändigt att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelserna men kvotering är inget som vi förordar. Det finns bättre vägar att gå, säger Mikael Andersson från förbundsstyrelsen.
Istället vill förbundet lägga över ansvaret på valberedningarna med ett krav på att de presenterar kandidater av båda könen vid nomineringar till bolagsstyrelser.

Karin Virgin

Blir det bättre med fler utbildningar?

Fri, 11/24/2017 - 10:40

Att det finns allt fler utbildningar och inriktningar på högskolan, skapar det ett mervärde eller handlar det om marknadsföring? Det var en av frågorna som en panel bestående av Uppsala universitets rektor Eva Åkesson, Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg och Institutet för näringslivsforsknings vd Magnus Henrekson fick diskutera under Sacokongressens första dag.

Ingenjörsutbildningarna är ett exempel på det allt större urval som finns vad gäller både utbildningar och inriktningar på högre ut bildning. På torsdagsförmiddagen och Sacokongressens första dag fick Eva Åkesson, rektor vid Uppsala universitet, Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, och Magnus Henrekson, vd på Institutet för näringslivsforskning bland annat svara på huruvida det växande utbudet av utbildningar bidrar med något mer, eller om de framför allt blir fler i marknadsföringssyfte.

Eva Åkesson inledde med att säga att den som går klart en ingenjörsutbildning, vad utbildningen än kallas, är väldigt efterfrågad på arbetsmarknaden.

– Det finns ett större utbud och en större bredd av utbildningar, inriktningar och så i dag, än det fanns tidigare. En del av detta ja, det är marknadsföring. Att säga ”molekylär design” i stället för organisk kemi till exempel. Det är en sak, och det kan ibland hjälpa som marknadsföring. Men ibland kan det skapa en större förvirring och göra det svårare för studenten att välja utbildning. Det kan också göra det svårare för arbetsmarknaden att förstå vad utbildningen innehåller, sade hon.

Ur den synvinkeln kan det ha blivit en för stor bredd, enligt Eva Åkesson. Det är viktigt att ge studenterna en utbildning som rustar dem för ett föränderligt samhälle och en föränderlig värld och ge studenterna kunskaper och förmågor utifrån detta, menade hon.

– Att utbilda rätt i dag skulle jag säga är fel, om jag ska twista till det hela. För ser jag mig omkring och försöker göra en riktigt skarp analys över vad Astra Zeneca behöver i dag, eller vad Ericsson eller skolan behöver i dag, lyckas vi att möta det, då gör vi fel. Våra studenter blir klara om fem år och de ska ju också finnas i ett samhälle som är väldigt förändrat längre fram.

Det handlar om att ge studenter en metod och tankesätt som finns med resten av livet.

– Lyckas vi ge alla studenter det, då har vi gjort rätt. Att du ska fortsätta lära dig. Det som är rätt kunskaper för en arbetsplats är inte rätt för en annan. Att ta upp exakta beställningar från en arbetsgivare, då sviker vi resten. Att ge en bra grund, en bas att stå på, och sedan fortsätter man att utvecklas på arbetsplatsen, och också i livet, sade Eva Åkesson.

Även Magnus Henrekson lyfte fram ingenjörsutbildningarna och sade att underskottet på människor med teknisk-naturvetenskaplig utbildning delvis hänger samman med att alldeles för många läser en diffus, samhällsinriktad utbildning utan att ha ett självklart yrke att gå till.

– Jag är helt övertygad om att det är för mycket profilering, där den som ska välja inte har förmågan att göra valet. Då är det bättre att man har gått en utbildning i några år och får göra det här valet mot slutet. Den som går en ingenjörsutbildning på fem år kanske skulle välja inriktning år tre, sade Magnus Henrekson som också lade till att han tycker att det finns ett för litet fokus i Sverige på vad studenterna ska ha sina utbildningar till.

Åsa Linderborg ser det som ett otroligt viktigt krav att alla ska kunna läsa på högskolan och att alla gymnasieutbildningar därför borde vara högskoleförberedande. Eva Åkesson lyfte därpå vikten av att kunna välja en utbildning, men ha möjlighet att välja en annan om den inte passar.

– Jag tror att det är väldigt, väldigt viktig att hålla dörrarna öppna. Att kunna göra nya val i livet, för man förändras, man får nya erfarenheter, sade Eva Åkesson.

Alla borde få läsa så mycket som möjligt, sade Åsa Linderborg som dock undrade varför arbetsmarknaden inte hänger med lönemässigt med tanke på att det finns högre utbildning som ger låga löner, särskilt de där kvinnor dominerar. Eva Åkesson trodde att det delvis berodde på strukturella problem, att kvinnoyrken med lägre löner ofta sägs vara knutna till ett kall.

Många kunskaper som är värdefulla måste man inte gå på högskolan för att få, sade Magnus Henrekson. Därför måste inte alla bli akademiker, tyckte han. Vi är beroende av personer som sköter vår infrastruktur, reparerar våra hus med mera, som inte måste ha en högskoleutbildning. Och de kan tjäna bra, sade han.

Ania Obminska

Fackliga uppdrag ska ge a-kassa

Thu, 11/23/2017 - 15:06

Den tid som anställda lägger på fackliga uppdrag ska ligga till grund för a-kassan. Det föreslår regeringen i ett lagförslag som presenterades i dag.

Att ta på sig ett uppdrag som förtroendevald i ett fackförbund eller en annan organisation kan bli dyrt om man blir arbetslös. Den som exempelvis jobbar 80 procent för att kunna lägga 20 procent av sin tid på ett förtroendemannauppdrag får en ersättning från a-kassan som baseras på 80 procent av lönen.

Ett ekonomiskt bortfall om man blir arbetslös kan få anställda att tveka inför att ta på sig ett fackligt uppdrag, något som hotar den svenska modellen som bygger på att anställda är villiga att engagera sig fackligt.

Problemet har diskuterats under flera år och i 2017 års budget blev det klart att reglernas ska ändras. Nu kom också förslaget på lagändring i form av en proposition från regering till riksdag.

Förslaget presenterades av statsminister Stefan Löfvén under hans tal på Sacos kongress som inleds i dag.

– Ett välkommet besked från regeringen, säger Sacos ordförande Göran Arrius. Det arbetet som våra förtroendevalda lägger ner är mycket viktigt för Sverige och för alla som arbetar, och det är därför en självklarhet att det ska jämställas med förvärvsarbete.

Regeringen föreslår att lagändringarna träder i kraft den 2 juli 2018.

Karin Virgin

AI och EU behandlas på Sacos kongress

Thu, 11/23/2017 - 08:41

I dag inleds Sacos kongress i Stockholm. Totalt 23 motioner ska behandlas, bland annat om den artificiella intelligensens påverkan på akademikernas arbetsmarknad, deltidssjukskrivning för studenter och samordning av frågor som drivs i EU och Europafacket.

Sveriges Ingenjörer har till årets Saco kongress lämnat in tre motioner, däribland den om deltidssjukskrivning för studenter. I dag kan studenter inte vara sjukskrivna på deltid, något som enligt motionen är ett stort problem för studenter som har en långvarig sjukdom, ett funktionshinder eller har varit med om en olycka. Genom att få studera på deltid och vara sjukskriven på deltid kan studenter som annars inte hade orkat klara sig igenom en utbildning och ta examen. Sveriges Ingenjörer vill att Saco verkar för att  deltidssjukskrivning blir möjlig.

Artificiell intelligens, AI, utmanar kunskapssektorn. AI kan användas till att fastställa diagnoser, skriva artiklar eller göra bedömningar av rättsfall, skriver Jusek i sin motion till Saco-kongressen och föreslår att Saco gör en egen analys av hur artificiell intelligens påverkar akademikers förutsättningar på arbetsmarknaden. Jusek vill också att Saco bjuder in centrala aktörer till ett nationellt råd för att diskutera AI och hur denna påverkar akademikernas förutsättningar på arbetsmarknaden samt att Saco tar fram en ståndpunkt om AI och opinionsbildar i frågan.

Svenska företag som verkar på en global marknad kan ha svårt att hävda den svenska modellen, skriver Akademikerförbundet SSR i en motion. Samtidigt blir Europa och EU allt viktigare för att värna föreningsfrihet och partsmodellen, menar förbundet. Därför vill Akademikerförbundet SSR att Saco och Sacos förbund tydligare följer, förankrar och samordnar arbetet med frågor som drivs och initieras i EU och Europafacket.

Alla motioner till Sacokongressen hittar du här.

Ania Obminska

”Det behövs en sorteringsmekanism”

Tue, 11/21/2017 - 15:59

Unionens Martin Linder och Peter Jeppsson från Svenskt Näringsliv var inbjudna till debatt om kompetensutveckling på Sveriges Ingenjörers Fullmäktige. Den gamla frontlinjen visade sig vara oförändrad. Svenskt Näringsliv vill luckra upp turordningen i LAS medan facken ser den som en nödvändighet.

På Sveriges Ingenjörers Fullmäktige debatterades i går en av de centrala fackliga frågorna: hur man ska klara omställningar på ett effektivt och någorlunda rättvist sätt.

Calle Leinar, vd för Trygghetsrådet och inbjuden som talare, inledde med att konstatera att man i dag inte bara blir uppsagd på grund av röda siffror. I stället kan det vara allt från effektiviseringar och rationaliseringar till brist på kompetens som ligger bakom. Eftersom uppsägningar kommer så snabbt och ofta i dag, måste företagen vara förberedda på omställningsprocesser, så att de kan agera snabbt och effektivt när det kommer.

Han konstaterade samtidigt att motståndet mot att anställa äldre arbetskraft har minskat, att kompetens numera slår ålder, förutsatt att man söker jobb på rätt sätt.

– Undvik företag med rekryteringsavdelningar, sade han och drog skratt från åhörarna. Du ska träffa en ansvarig chef och få berätta vad du kan och vad du vill.

Han vidhöll att det förstås alltid finns företag som vill hålla ”temperaturen i badkaret på 37 grader” hela tiden, och tror att de kan hålla det perfekt. Men kontinuerliga omställningsprocesser lägger en blöt filt över organisationer och gör att de anställda lägger sin energi på att behålla jobbet i stället för att göra sitt bästa för företaget.

Han avslutade med det generella rådet till arbetstagare att byta jobb oftare.

Martin Linder, förbundsordförande för Unionen som också besökte Fullmäktige, tog upp digitaliseringen. Han sade att den kommer att ändra karaktär på framtida jobb snarare än att ta bort dem. Han hänvisade till en undersökning av McKinsey som säger att den tekniska utvecklingen till och med skapar fler jobb än den tar bort, och gav som exempel att behovet av dataanalytiker ökat med 372 procent de senaste fem åren, och att kompetensbehovet inom datavisualisering ökat med över 2 000 procent under samma tid.

Han betonade därför att det omhuldade begreppet livslångt lärande måste gå från så kallat buzzword till realitet. Han efterfrågade ett utbildningssystem som är mer relevant för dem som redan jobbar, men sade också att företagen måste bli bättre på att vidareutbilda sin personal.

Peter Jeppsson, vice vd på Svenskt Näringsliv, fick beröm för att han hade vågat sig dit och blev artigt applåderad efter sitt anförande. Han höll sin förväntade linje genom att berätta att många av medlemsföretagen i Svenskt Näringsliv tycker att de får betala två gånger när det kommer till omställningar. De betalar först en gång för medlemskap i Trygghetsrådet, sedan en gång till i form av avgångsvederlag.

Han menade att alla måste våga tänka i nya banor nu när utvecklingen går så snabbt. Han hävdade att kompetensen är den verkliga tryggheten för varje anställd, och att man borde ändra turordningsreglerna så att de utgår från kompetens i stället för anställningstid.

Debatten som följde kom att fokusera just på turordningen i LAS. Peter Jeppsson hävdade att alla kommer att behöva vara beredda på att byta karriär både en och två gånger i livet. Han beklagade därför att det svenska systemet var så trögt och hänvisade till den danska modellen med så kallad flexicurity, där det är lättare att säga upp personal, men där uppsagda får ett omfattande stöd för att hitta nytt jobb.

Martin Linder konstaterade att det i riksdagen tycks finnas en majoritet för att luckra upp turordningsreglerna i LAS, men att politikerna borde hålla sig borta från den diskussionen.

– De kan inte först säga att vi har en bra modell för omställningsförhandlingar, och sedan säga att de tänker lagstifta om inte parterna på arbetsmarknaden gör som politikerna vill.

Han påpekade behovet av något slags sorteringsmekanism när man inte kom överens, något objektivt som ålder eller anställningstid.

Per Norlander, ordförande för Sveriges Ingenjörer på Ericsson, representerade förbundet i debatten. Han var inne på samma linje.

– Det finns ibland ett mått av godtycke som förkläds i kompetenstermer. Där behöver vi tillsammans kunna pröva påståenden om kompetens, sade han.

Sture Henckel

Klart för höjning av medlemsavgiften

Tue, 11/21/2017 - 14:56

Ingenjörsfullmäktige har röstat ja till en höjning av medlemsavgiften till 240 kronor i månaden för en fullbetalande medlem.

Ett skäl som inför Ingenjörsfullmäktige gavs till förslaget att höja medlemsavgiften är att Sveriges Ingenjörer behöver konkurrera och fortsätta utveckla sin verksamhet. Men när förslaget var uppe för diskussion i Ingenjörsfullmäktige på tisdagseftermiddagen ifrågasatte några ledamöter detta.

Nya medlemsavgifter 2018

Från och med nästa år betalar en fullbetalande medlem 240 kronor i månaden för medlemskap i Sveriges Ingenjörer, en höjning med 10 kronor i månaden. Den som betalar reducerad avgift, är utlandsmedlem eller doktorand kommer att betala 120 kronor i månaden. Pensionärer kommer att betala 38 kronor i månaden.

Teknologer och medlemmar första året efter examen kommer att slippa en avgiftshöjning.  Ordinarie medlemmar som är äldre än 65 år, kommer att betala 208 kronor i månaden i medlemsavgift.

Elin Petersson från Volvo Cars och representant för gruppen ”Mer pang för pengarna” tyckte att det var otydligt varför en höjning av medlemsavgiften är enda sättet att klara förbundets kommande satsningar. Hon yrkade på att medlemsavgiften skulle ligga kvar på samma nivå nästa år som i dag, 230 kronor i månaden för en fullbetalande medlem, och att i stället skjuta till särskilda anslag om det behövs.

Även fullmäktigeledamot Harun Redzic, Volvo Cars, tyckte att förslaget om en högre medlemsavgift behövde ses över då förbundet har en god ekonomi och Akademikernas a-kassa höjs nästa år.

– Jag tycker att det vore väldigt klokt att även titta på andra lösningar, sade han.

Men enligt Marcus Suurküla, som sitter i förbundsstyrelsen, fanns det flera viktiga skäl att höja medlemsavgiften. Bland annat för att finansiera en förstärkning på ombudsmannasidan, förstärka stödet till förbundets distrikt och förnya förbundets sajt.

Enligt Ulf Bengtsson, Sony Mobile, ger en höjning av medlemsavgiften förbundet muskler att göra investeringar. Det som kommer vara avgörande för huruvida man vill vara medlem i Sveriges Ingenjörer är inte om avgiften är 230 eller 240 kronor i månaden, menade han, utan att medlemmarna vet vad de får för pengarna.

Karin Nordin från Volvo Cars undrade vilken riskanalys som har gjorts av förslaget. Ett tapp på 5 000 medlemmar skulle eliminera de extra intäkter som höjningen av medlemsavgiften beräknas ge, sade hon.

Om medlemsavgiften inte höjs måste något i förbundsverksamheten tas bort, sade Per Beremark från Sveriges Ingenjörer Syd. Björn Nyström från Ingenjörer för ett hållbart samhälle tyckte att förslaget om höjd medlemsavgift var väl avvägt och såg ingen annan möjlighet än just detta för att klara budgeten för 2018.

Efter votering beslutade Ingenjörsfullmäktige att anta förslaget att höja medlemsavgiften.

Ania Obminska

Teknikbranschens kvinnor kräver förändring

Mon, 11/20/2017 - 11:28

Från #metoo till #tystnadtagning, #visjungerut och #medvilkenrätt. Nu vittnar kvinnor i teknikbranschen om trakasserier och sexuella övergrepp genom #teknisktfel. Över 1 000 teknikkvinnor hade på söndagen skrivit under uppropet mot sexuella trakasserier.

På söndagskvällen när DN publicerade artikeln om #teknisktfel hade över 1 000 kvinnor i teknikbranschen skrivit under uppropet. Teknikkvinnorna följer på de kvinnliga skådespelarna, sångarna och juristerna som de senaste veckorna har vittnat om sexism, trakasserier och övergrepp i sina branscher.

Läs mer

Läs Karin Virgins reportage om glastaket och sexuella trakasserier på arbetsplatsen i Ingenjören nr 2/2017.

Även i teknikbranschen finns en sexistisk kultur som normaliseras, skriver teknikkvinnorna. Det finns också en tystnadskultur där kvinnornas redogörelser inte tas på allvar, skriver de vidare. Kvinnorna berättar om hur de har förminskats och ifrågasatts i sin yrkesroll för att de är kvinnor, de berättar om trakasserier och om våldtäktsförsök.

Det är helt vedervärdiga historier som beskrivs, säger Ulrika Lindstrand, Sveriges Ingenjörers förbundsordförande till Ingenjören.

– Jag blir helt bestört, besviken och förbannad. Att vi inte har kommit längre 2017.

Att läsa den här artikeln, blev du överraskad över berättelserna?
Sveriges Ingenjörers ordförande Ulrika Lindstrand. Pressbild

– Jag kan inte säga att jag blev överraskad eftersom det är naivt att tro att det här inte förekommer i de branscher där ingenjörer verkar. Det är mansdominerade branscher och bara för att man inte har pratat om det här betyder det inte att det inte finns. Tittar vi på statistiken har förbundet fått in väldigt få sådana här ärenden. Det innebär att mörkertalet är väldigt stort. Många vill inte prata om det här. Jag är så otroligt tacksam och stolt över att de här personerna vågar träda fram och berätta, säger Ulrika Lindstrand.

Arbetsgivarna har ett lagstadgat ansvar att arbeta aktivt mot kränkningar och trakasserier. Hur ser du på detta, med tanke på uppropet?
– Jag tror att det arbete som redan finns och pågår måste intensifieras. Det gäller alla parter, arbetsgivarna och det partsgemensamma arbetet vi gör. Vi behöver gå ut på bred front och bli bättre på att upptäcka att sådant här händer. Våra lokalt förtroendevalda kommer att spela en stor roll i detta. Vi som medarbetare och kollegor måste också bli bättre på att upptäcka, stötta och lyfta de här frågorna. Vi måste också bli bättre på att förebygga, diskutera och åtgärda.

Hur ser du på förbundets ansvar?
– Vi utbildar redan våra förtroendevalda om arbetsmiljö och diskriminering, och även i att hantera svåra samtal. Detta behöver vi utveckla så att våra förtroendevalda känner sig trygga i sin roll och att de som drabbas känner sig trygga att prata med dem. Sedan har vi duktiga ombudsmän på förbundet som ger hjälp och stöd. Vi ska intensifiera allt vi redan gör. Jag tror mycket på att vi i de partsgemensamma grupperna pratar om de här frågorna och belyser dem. Att mörkertalet är så stort tyder på att vi inte har belyst frågan så som det behövs. Det är så otroligt allvarligt och tragiskt att ingenjörer drabbas. Vi vill inte att man väljer bort yrket för att man ser en risk för att drabbas av trakasserier, säger Ulrika Lindstrand och fortsätter:

– Den som är utsatt ska kunna berätta, ta hjälp och stöttning. Man ska inte behöva hantera det här själv. Det är därför vi har förtroendevalda på arbetsplatserna. Finns det ingen sådan på din arbetsplats kan du vända dig till vår rådgivning och våra ombudsmän, vare sig du pluggar eller jobbar. Du ska inte behöva hantera detta själv.

Det talas mycket om dem som drabbas i sådana här fall men inte lika ofta är perspektivet på den som gör de här sakerna mot kvinnorna. Det är ju någon som faktiskt gör dessa saker. Vad tänker du kring det och hur man kan lyfta den biten på arbetsplatser och i förbundet?
– Övergrepp och trakasserier ska aldrig få tolereras. Att det finns en klart uttalad tydlighet att de här typerna av beteenden är helt oacceptabelt och får konsekvenser är A och O. Det är otroligt viktigt att arbetsplatserna har tydliga och transparenta riktlinjer för hanteringen av denna typ av ärenden/fall. Att det finns en beredskap och genomtänkta riktlinjer är viktigt för att skapa trygghet, så att de som blivit utsatta vågar tala om det och för att de som blivit oskyldigt förtalade kan förvänta sig en så överskådlig och säker hantering som möjligt.

Ania Obminska

Fullmäktige 2017 är igång

Mon, 11/20/2017 - 11:02

Ett förslag om en blygsam höjning av medlemsavgiften och policyprogram för Sveriges Ingenjörers arbete med mångfald, jämställdhet och utbildningspolitik står på dagordningen under årets Ingenjörsfullmäktige.

När förbundsordförande Ulrika Lindstrand öppnade årets Ingenjörsfullmäktige under söndagen talade hon bland annat om de stora samhällsutmaningar som kräver ingenjörer. Det handlar om jobb och tillväxt men också arbetet mot ett hållbart samhälle, medicinska utmaningar och hur digitalisering och artificiell intelligens kan lösa problem men samtidigt skapa nya jobb.

Under årets fullmäktige kommer inga motioner att behandlas. På programmet finns istället föreläsningar, workshops och tid för diskussioner om frågor som är viktiga för Sveriges Ingenjörers arbete för att förbättra medlemmarnas anställningsvillkor men också med opinionsbildning.

Under tisdagen kommer fullmäktige bland annat att diskutera program för arbete med mångfald, jämställdhet och utbildningspolitik.

Karin Virgin

Asiens forskning tar ett tigersprång

Fri, 11/17/2017 - 12:06

Asiens utbildning och forskning är på väg att komma ikapp och gå förbi Västländernas. Enligt Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet, behöver Sverige och andra västländer bli mer uppmärksamma på den forskning som kommer österifrån.

Den absoluta majoriteten, runt 80 procent, av tillväxten i världen sker i Asien. Den snabba ekonomiska tillväxten har också bidragit till att den naturvetenskapliga forskningen där har skjutit fart.

– Vi vet förvånansvärt lite om utvecklingen i de asiatiska länderna, säger Mats Benner som är professor i forskningspolitik vid Lunds universitet.

Mats Benner, Foto: Lunds universitet

Han driver, tillsammans med Gunnar Öquist, professor i biologi och före detta sekreterare i Vetenskapsakademien, ett forskningsprojekt där de kartlägger vetenskapssystemen i de största asiatiska länderna. De har pratat med asiatiska ministrar, myndigheter, finansiärer och företrädare för både industrin och universiteten.

– Vi började forska på det här 2015 och ska bli klara en bit in på 2018. Det vi ser är att satsningen i de asiatiska länderna är enorm. För femton år sedan var vetenskapsproduktionen i Kina ungefär som i Sverige. Men om bara några år kommer de att gå om USA, säger Mats Benner.

Bilden av att asiatiska länder bara kopierar och industrialiserar är sedan länge förlegad. Singapore har redan större vetenskapligt genomslag per capita än USA, Sydkorea är det land i världen som satsar mest på forskning med närmare 5 procent av dess BNP och när Kina bygger anläggningar i samma klass som Max IV och Large Hadron Collider så betalar de kontant.

Men Mats Benner pekar också på en viktig skillnad i själva synen på forskning. I västländerna premierar forskarna vetenskaplig frihet och tävlar om att bli mest citerad. I de asiatiska länderna handlar det i högre grad om att möta samhällsutmaningar.

– De vill förstås också gärna ha nobelpris, bli citerade och komma högt i rankingen bland universitet, säger han, men forskarna där identifierar sig i högre grad som byggstenar i samhällsutvecklingen.

Hongkong och Singapore kombinerar öppenhet i forskningen med stark styrning av universiteten. I Japan som har fått många nobelpris de senaste åren har man länge gett forskare arbetsro i form av långsiktiga anslag. Indien tyngs av sin byråkrati, men har gott om begåvningar och sprudlar av innovationer som försöker möta olika samhällsproblem, och i Sydkorea försöker man bryta med den gamla lydnadstraditionen. Kina satsar tungt på forskning som ska ge upphov till industrier, bland annat inom nanoteknologi och neurovetenskap. Enligt Mats Benner lider enpartistaten Kina av både korruption och en hård politisk styrning, men han ser också hur universiteten sakta vinner ökad frihet och att forskningen också är på god väg att leverera högkvalitativ forskning.

– På nästan alla områden, utom möjligen samhällsvetenskap, så har de en sådan volym och kvalitet, att det är omöjligt att inte vara intresserad, säger han. Det är klart att det finns växtvärk och att enpartistaten fortfarande håller ett vakande öga över allting. Men sammantaget så är de här länderna inte längre några utvecklingsländer. De är snarare ikapp oss, och kanske förbi.

Frågan är hur man i Väst ska förhålla sig till den snabba asiatiska accelerationen inom naturvetenskaplig och teknisk forskning. Enligt Mats Benner borde vi öka utbytet med de asiatiska länderna, och den gamla bilden, av att vi i Sverige och Väst ska undervisa dem är passé. I stället behöver vi lyssna mer.

– Det här är komplext förstås, men vi kan inte längre bortse från kvaliteten och potentialen i Asien, säger han. Jag tror att vi bara har sett början av Asiens ökande betydelse inom forskningen.

Sture Henckel

AD: Statligt anställda ska med vid flytt

Thu, 11/16/2017 - 12:29

Den som jobbar på en myndighet som ska flytta och inte har en arbetsort angiven i sitt anställningsavtal är skyldig att följa med till den nya orten, enligt en ny dom från Arbetsdomstolen, AD. Alternativet är att säga upp sig själv och få karens på a-kassa och försämrat omställningsstöd.
– Det blir en rätt hård konsekvens för dem som inte vill följa med, säger Ove Rang, förhandlingschef för offentlig sektor på Sveriges Ingenjörer.

Fackförbunden Jusek och ST stämde staten för att utreda om arbetsskyldighet gäller för anställda på Fastighetsmäklarinspektionen när myndigheten flyttar från Stockholm till Karlstad. I domen som kom på onsdagsförmiddagen slår Arbetsdomstolen, AD, fast att ja, saknas arbetsort i anställningsavtalet är den anställda skyldig att flytta med myndigheten.

– Det innebär att de som inte vill flytta med tvingas säga upp sig och det begränsar vilken hjälp de kan få, till omställningsstöd, a-kassa och inkomstförsäkring. Det blir en rätt hård konsekvens för dem som inte vill eller kan följa med. Om det här är följden av en myndighetsflytt måste vi fundera på om lagstiftningen eller andra avtal behöver förändras, säger Ove Rang, förhandlingschef för offentlig sektor på Sveriges Ingenjörer, och tillägger att de som arbetar inom eller har för avsikt att börja jobba inom staten nu bör se till att arbetsort finns med i anställningsbeslutet eller anställningskontraktet för att inte riskera att hamna i en utsatt situation om arbetsplatsen omlokaliseras.

Arbetsdomstolen skriver i sitt beslut att anställda sedan 1960-talet konsekvent har varit skyldiga att följa med sin arbetsgivare till den nya orten och att det är förankrat i både lag och förarbeten. Men två av de sju ledamöterna i AD var skiljaktiga.

De två ledamöterna skriver bland annat att de anställda har sökt och fått jobb i Stockholm och att frågan om skyldighet att arbeta på andra orter inte har berörts i det muntliga avtalet med arbetsgivaren. De anställda ska inte haft anledning att räkna med att bli skyldiga att byta arbetsplats från Stockholm till Karlstad. Detta är enligt de två ledamöterna ”en avsevärt vidare arbetsskyldighet än som gäller på den övriga arbetsmarknaden”.

Bakgrunden till att regeringen vill utlokalisera myndigheter är att öka den statliga närvaron i hela landet och öka antalet arbetstillfällen. Fler myndigheter är på väg att flytta helt eller delvis från huvudstaden, däribland delar av Universitets- och högskolerådet, Tillväxtverket och Strålskyddsmyndigheten. Men beslutet har väckt kritik. Bland annat har ST:s förbundsordförande Britta Lejon sagt att utlokalisering inte ger fler jobb, utan att det bara handlar om att flytta jobb.

Arbetsdomstolens dom går inte att överklaga.

Ania Obminska

Läs Ove Rangs blogginlägg om AD-domen här.

Pages